Få smaker är väl så klassiskt svenska som smaken av ansjovis. Denna inläggning är närmast omistlig i gubbröran eller i smörgåsbordets Jansson. Och den har gamla anor. Den brukar tillskrivas salteriägaren Gustaf Andersson och ska ha uppfunnits
Gustaf Andersson, som var född i Göteborg , flyttade i början av talet till fiskeläget Fjällbacka, där han startade ansjovistillverkningen. Ursprungligen tillverkades den vid Dorthes Konservfabrik Fjällbacka, men kom senare att produceras i Grebbestad, Idag tillverkas Grebbestads ansjovis i Kungshamn.
Inläggningen tillverkas av skarpsill, Sprattus sprattus, en sillfisk som förekommer i alla svenska hav utom Bottenviken och vars utbredning omfattar östra Atlantkusten från Lofoten till Marocko, samt Medelhavet och Svarta havet. I svenska vatten blir den cm lång, men i andra vatten kan den bli upp till 20 centimeter. (De fiskar som på engelska kallas anchovies och som läggs in i saltlag har ingenting med den svenska ansjovisen att göra, utan är det vi kallar sardeller).
Ansjovis läggs in i en lag av socker, salt och ättika och kryddas med kanel, kryddpeppar, svartpeppar, lagerblad, kardemumma, muskotblomma, ingefära och sandelolja. Varifrå
Ansjovis (fiskkonserv)
Ansjovis är en fiskkonserv som i Sverige och Finland oftast görs av skarpsill. Den äkta fisken ansjovis säljs under namnet sardell.
Historik
Ansjovis började kommersiellt tillverkas av salteriägaren Gustav Andersson. Hans fabrik startade enligt hans annons i katalogen från världsutställningen i Philadelphia Den tillverkades ursprungligen vid det som senare (efter att Gustaf Andersson sålde fabriken) blev Dorthes Konservfabrik i Fjällbacka som ligger i Bohuslän. Fabriken brann men produktionen fortsatte i annan lokal fram till talet.
I en annons i Göteborgs Handelstidning () framstår även att det producerades ansjovis kommersiellt i Lysekil. Det vill säga samma år som Gustaf Andersson startade sin produktion. Fabrikanten som verkade i Lysekil är okänd.
Ansjovis började att produceras i Grebbestad , men Grebbestads ansjovis produceras numera i Kungshamn.[1] Notera att det recept som Grebbestads ansjovis baseras på är från , detta enligt Abba Seafood.
Redan i början av talet fanns recept på ansjovis i en del litteratur, såsom Margareta Nylanders "Handbok wid den nu brukliga Finare Matlagningen", som trycktes
Ansjovis, sardin eller sardell – professorn reder ut begreppen
Janssons frestelse blir inte densamma utan ansjovis. Men är det fiskarten ansjovis som ger Janssons sältan? Eller vad är det för fisk vi lägger ner bland potatisen i den ugnsfasta formen egentligen?
– Nej det är inte fisken ansjovis vi lägger ner i Jansson. Ansjovisinläggning görs på skarpsill, som är en “lillasyster” till vanlig sill, säger Kerstin Johannesson, professor i marin ekologi på Institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet.
Ansjovis, skarpsill, sardell eller sardin?
Sillfiskar är den vanligaste fiskgruppen. Tillsammans är de oräkneliga till antalet – hundratals miljarder individer simmar omkring i havet – och dessutom finns det många olika arter av sillfiskar. Sill, skarpsill, ansjovis och sardin är alla olika exempel på sillfiskarter.
När vi kommer till matbutiken blir det däremot svårare att hålla reda på vilken sillfisk det är vi egentligen köper – det kan faktiskt vara både det ena och det andra.
– Jag förstår att det är svårt för konsumenten att hålla reda på, men ansjovis är en svensk inläggning av skarpsill, sardell är ett svenskt namn på inläggning av ansjovis och
Ansjovis, Anchoveta, Anchoita, Sardin
Engraulis encrasicolus, Engraulis anchoita, Engralius ringens, Sardina pilchardus
Fiskguiden
Sardeller (ansjovis) och sardiner sammanblandas ofta men är faktiskt helt skilda arter.
Ansjovis är en liten fisk med stora ögon och stor mun med utskjutande överkäke. Ryggen är blå med en tydlig gränslinje mot den silvervita sidan. I saltad form kallas den då sardell, som kryddad eller marinerad ansjovis. Svenska konserver med beteckningen ”ansjovis” är oftast beredda av skarpsill.
Ansjovisen tillhör familjen ansjovisfiskar och är nära besläktad med sillen. Den lever i stora stim i de övre vattenskikten, men under vintern går den ner till botten på – meters djup. Den blir ca 20 cm lång och lever på djurplankton, hoppkräftor och andra små kräftdjur, maskar och småfiskar.
Sardin (Sardina pilchardus), tillhör familjen sillfiskar. Sardinen lever liksom ansjovis i stim och förflyttar sig mellan större djup under dagen och närmare ytan under natten. Den liknar en liten sill men har stora fjäll och mörka fläckar högt upp längs kroppssidorna. Sardinen kan bli upp till 28 cm lång och lever främst på hoppkräftor även om den då och då även tar s
Janssons frestelse
- För andra betydelser, se Janssons frestelse (olika betydelser).
Janssons frestelse är en gratäng av svenskt ursprung, gjord på potatis, lök[1] och ansjovis[2] (skarpsill). Den finns beskriven och kan ha namngetts efter en populär biograffilm, "Janssons frestelse". Även den matglade operasångaren Per Janzon kan ha inspirerat till namnet. Rätten var främst tänkt för vickning men har blivit ett vanligt inslag på julbord.[3]
Tillagning
Potatis och lök skalas, potatisen skärs till stavar eller i tunna skivor och löken till tunna ringar. Allt varvas tillsammans med ansjovisbitar i en ugnsfast smord form och överöses med grädde i valfri fetthalt. Överst strör man skorpmjöl. Anrättningen gräddas i ugnen.
Olika varianter finns på grundreceptet.[4] Utan ansjovis är maträtten i princip en potatisgratäng, fast med en särskild kryddning. Bland de typiska "Janssons-kryddorna" finns senap, lager, kryddpeppar, kryddnejlika och ingefära.[5]
Bakgrund
Enligt vissa källor har rätten tillskrivits operasångarenPer Adolf "Pelle" Janzon (–).[6][2] Han gjorde sig känd för att bjuda på en sexa