Alla är vi svenskar och vi talar samma språk. Men du har säkert märkt att vi talar svenska på olika sätt. Vi använder kanske inte samma ord för något när vi beskriver och vi uttalar inte ord på samma sätt. Kanske för att vi inte är lika gamla, kanske för att vi har olika kön. Det beror kanske på vilka vi är och var vi vuxit upp.
Att man talar ett gemensamt språk på olika sätt kallas för språklig variation. Inom ett och samma språk finns något man kallar dialekter och sociolekter. Att det finns dialekter har ni nog koll på men vad innebär en sociolekt? Det ska ni få lära er.
Det är viktigt att ha koll på och reflektera över varför vi talar svenska på olika sätt. Att språket skapas av de som använder det och att språket hela tiden förändras. Ett språk är inget statiskt fenomen utan ord och grammatik dör ut och nytt uppstår. Efter hand som nya generationer börjar tala ett språk och som nya samhälleliga fenomen uppstår förändras språket. Ta bara alla nya IT-ord som kommit med den digitala utvecklingen eller alla arabiska/albanska/turkiska låneord från som letat sig in i svenskan. Språket är dynamiskt och så har det alltid varit. Språket ägs alltså av de som talar
Det finns många olika varianter av det svenska språket. Hur du väljer att använda ditt språk påverkas av många olika saker; bland annat av var du är uppväxt, din sociala ställning och din ålder. Du använder säkert inte heller samma sorts språk i alla sammanhang. Hur du vill att andra ska uppfatta dig påverkar inte bara hur du beter dig, men också hur du använder ditt språk. Beroende på i vilket sällskap du befinner dig kan ditt uttal, din ordböjning, dina ordval och din meningsuppbyggnad skilja sig. Forskning om språkets variationer kallas för språksociologi.
När man forskar inom området sociologi generaliserar man hur olika gruppers språk skiljer sig åt. Man beskriver ett slags medelvärde för en grupp. Det är alltså inte skrivet i sten att man uttrycker sig på ett visst sätt för att man tillhör en viss grupp. Hur grupper väljer att uttrycka sig skiftar också över tid.
Dialekt
Dialekter är skillnader i språket som beror på var i landet man befinner sig. Värmländska, göteborgska och stockholmska är exempel på dialekter. Institutionen för språk och folkbildning har skrivit ett dokument fyllt av information om just dialekter. Klicka på länken för att läsa mer om dialekter. ¹
Varför är språklig variation viktig? (Svenska 2)
Hej, jag vet inte om detta hjälper. Jag hittade en lång artikel där det står följande "Med språket kan vi uttrycka oss, vi kan visa vilka vi är eller vilka vi vill vara och var vi kommer ifrån. Einarsson (, s. ) menar att vår sociala identitet är socialt konstruerad, den skapas och förändras i kontakt med andra människor i vår omgivning. Identiteten är dessutom formbar, i ständig förändring och utveckling, kanske gäller detta framförallt ungdomar. Språket och språkbruket är en stor dela av identiteten och som Einarsson påpekar så gäller detta både dialekt och modersmål. Vidare menar Einarsson att språket ofta är den viktigaste komponenten för att markera sin hemvist och ursprung. Den subjektiva identiteten (hur vi uppfattar oss själva) byggs upp av de egenskaper vi själva (eller andra) anser att vi har. Den subjektiva identiteten ger oss insikten att vi är unika. Einarsson påpekar att samtidigt som man vill vara sig själv så kan det finnas ett behov av att vara lik (eller olik) vissa andra. Språket kan alltså bland annat fungera som identitetsmarkör, och med hjälp av bland annat olika former av språklig variation kan vi visa vå
Som språkvetare ombeds man ibland ge ett snabbt svar på frågor om hur något sägs eller ska sägas på ett visst språk, till exempel svenska. Att ge ett entydigt svar kan då framstå som överraskande svårt för oss språkvetare. Vi måste ofta bedöma sammanhanget, tänka oss in i vilken situation det handlar om. Det som är rätt i en situation kan vara fel i en annan. Dessutom beror det på vilken svenska man talar om.
Alla språk har flera olika varieteter: språkbruket hos olika grupper av talare skiljer sig mer eller mindre från varandra. Ändå uppfattas varieteterna som tillhörande ett och samma språk. Som exempel kan man ta svenskan i Finland. Vi har å ena sidan en regional variant av det svenska standardspråket, finlandssvenska, som skiljer sig från standardspråket i Sverige, främst i fråga om uttalet (och användningen av vissa ord, finlandismer). Å andra sidan har vi regionala varieteter inom Finland, som varierar på olika sätt och olika mycket både i förhållande till varandra och standardspråket såväl i Sverige som i Finland. Vi har både gamla lokala dialekter (till exempel i Vörå och Houtskär) och lite nyare stadsspråk på mindre och större orter (till exempel i Lovisa och Hels
.