Kommunistiska manifestet
Kommunistiska manifestet eller Det kommunistiska partiets manifest (tyska: Manifest der Kommunistischen Partei) är en skrift utgiven den 21 februari i London av Karl Marx och Friedrich Engels på uppdrag av den internationella organisationenKommunisternas förbund. Skriften har haft mycket stor betydelse för arbetarrörelsens ideologiska utveckling.[1]
Enligt manifestet innebär kommunismens mål att proletariatet skall bli medvetet om sin klasstillhörighet, störta bourgeoisins hegemoni och erövra den politiska makten.[2]
Tillkomst
Kommunisternas förbund höll kongress i London i slutet av och där var Marx och Engels tongivande. Kongressen beslutade att ge ut ett program och Marx och Engels fick i uppdrag att författa det i enlighet med kongressens riktlinjer. Manifestet skrevs ursprungligen på tyska och gavs ut i London den 21 februari Både inledningen och avslutningen av manifestet har blivit bevingade ord. Manifestet börjar: "Ett spöke går runt Europa – kommunismens spöke" och avslutas: "Proletärer i alla länder, förenen eder!"[3]
Kommunistiska manifestet skrevs innan Marx stora ekonomiska studier un
Det kommunistiske manifest er opprinnelig en politisk-ideologisk programerklæring for arbeiderbevegelsen Kommunistenes forbud som ble utarbeidet av Karl Marx og Friedrich Engels i For ettertiden er Manifestet blitt stående som et epokegjørende dokument i kommunismens og arbeiderbevegelsens historie og som en kampvillig sammenfatning av marxismens grunnideer som gjerne settes i sammenheng med Marx' teoretiske hovedverk Kapitalen fra
Faktaboks
- Uttale
- kommunˈistiske manifˈest
- Også kjent som
- ty. Manifest der Kommunistischen Partei
Manifestet består av en historisk analyse av borgerskapets økende herredømme og klassekampens tilspissede karakter i tallets fremvoksende industrisamfunn, et politisk program for arbeiderklassens revolusjonære kamp og en kritikk av arbeiderbevegelsens øvrige sosialistiske og utopiskeideologier.
Fra og med tallet ytet Manifestet stor innflytelse på den europeiske arbeiderbevegelsen og ville påta seg verdensomspennende betydning gjennom tallets politiske erfaringer med kommunisme på statsnivå. Manifestet står fremdeles sentralt i politiske og teoretiske debatter i dag.
Historisk oversikt
Norske oversettelser av D
Det kommunistiska partiets manifest
Karl Marx och Friedrich Engels
Kommunistiska Manifestet
()
Anmärkning: Se även Leo Trotskijs Kommunistiska Manifestet nittio år
Innehåll
Förord till den tyska upplagan
Förord till den tyska upplagan
Noter
Förord till den tyska upplagan
Noter
Förord till den andra polska upplagan ()
Förord till den första italienska upplagan
Det Kommunistiska Partiets Manifest
I. Borgare och proletärer
II. Proletärer och kommunister
III. Socialistisk och kommunistisk litteratur
IV. Kommunisternas ställning till de olika oppositionella partierna
Noter
Förord till den tyska upplagan
”Kommunisternas förbund”, en internationell arbetarsammanslutning, som under dåvarande förhållanden självklart måste vara hemlig, uppdrog på den i London i november avhållna kongressen åt undertecknade att författa ett för offentligheten bestämt, utförligt teoretiskt och praktiskt partiprogram. Så uppstod följande manifest, vartill manuskriptet gick till tryckning i London få
Kommunistiska Manifestet nittio år
Leon Trotskij avdeling
Leo Trotskij (30 oktober )
Översättning: Per-Olof Mattsson.
This text has been copied July from Trotskij-arkivet of Arbetarmakt – Svensk sektion av FRKI, Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International with kind permission.
Det är svårt att tro att hundraårsdagen av Det kommunistiska partiets manifest bara ligger tio år framåt i tiden! Denna pamflett, som uppvisar större genialitet än något annat i världslitteraturen, slår oss även idag med häpnad genom sin friskhet. Dess viktigaste avsnitt förefaller ha skrivits igår. De unga författarna (Marx var tjugonio, Engels tjugosju) var alldeles avgjort förmögna att se längre in i framtiden än någon före dem och kanske någon efter dem.
Så tidigt som i sitt gemensamma förord till utgåvan förklarade Marx och Engels att de, trots det faktum att vissa mindre viktiga passager i Manifestet var föråldrade, inte längre ansåg sig ha någon rätt att ändra i originaltexte
.
Det kommunistiska partiets manifest
Karl Marx och Friedrich Engels
Kommunistiska Manifestet
()
Anmärkning: Se även Leo Trotskijs Kommunistiska Manifestet nittio år
Innehåll
Förord till den tyska upplagan
Förord till den tyska upplagan
Noter
Förord till den tyska upplagan
Noter
Förord till den andra polska upplagan ()
Förord till den första italienska upplagan
Det Kommunistiska Partiets Manifest
I. Borgare och proletärer
II. Proletärer och kommunister
III. Socialistisk och kommunistisk litteratur
IV. Kommunisternas ställning till de olika oppositionella partierna
Noter
Förord till den tyska upplagan
”Kommunisternas förbund”, en internationell arbetarsammanslutning, som under dåvarande förhållanden självklart måste vara hemlig, uppdrog på den i London i november avhållna kongressen åt undertecknade att författa ett för offentligheten bestämt, utförligt teoretiskt och praktiskt partiprogram. Så uppstod följande manifest, vartill manuskriptet gick till tryckning i London få
Kommunistiska Manifestet nittio år
Leon Trotskij avdeling
Leo Trotskij (30 oktober )
Översättning: Per-Olof Mattsson.
This text has been copied July from Trotskij-arkivet of Arbetarmakt – Svensk sektion av FRKI, Förbundet för en Revolutionär Kommunistisk International with kind permission.
Det är svårt att tro att hundraårsdagen av Det kommunistiska partiets manifest bara ligger tio år framåt i tiden! Denna pamflett, som uppvisar större genialitet än något annat i världslitteraturen, slår oss även idag med häpnad genom sin friskhet. Dess viktigaste avsnitt förefaller ha skrivits igår. De unga författarna (Marx var tjugonio, Engels tjugosju) var alldeles avgjort förmögna att se längre in i framtiden än någon före dem och kanske någon efter dem.
Så tidigt som i sitt gemensamma förord till utgåvan förklarade Marx och Engels att de, trots det faktum att vissa mindre viktiga passager i Manifestet var föråldrade, inte längre ansåg sig ha någon rätt att ändra i originaltexte
.