Spår
I mårdens (Martes martes) spårstämpel avtecknar sig fem tår. I spåret efter framtassen avtecknas ofta häldynan. Avtrycket av framtassen är 5–7 cm långt. Spåret efter baktassen är något mindre, och avtrycket av hälen syns sällan. Avtrycket av baktassen är således klart kortare, oftast cirka 5 cm långt. Spårstämpeln efter minken, som är av ungefär samma vikt, är mindre. Mårdens tassar är stora i förhållande till djurets storlek. Därför rör den sig mer obehindrat än minken i djup snö. Mårdens fotsula är hårbeklädd vintertid, vilket gör att de enskilda trampdynorna inte avtecknar sig tydligt i spåret. Mården tar sig fram i språng, och använder sig endast sällan av andra gångarter. Gång är ett långsamt sätt att röra sig, och mårddjurens långa kropp och korta ben inte är naturligt anpassade för galopp. I snöig terräng är spåren efter mård nästan utan undantag parspår. Baktassarna stiger exakt i spåren efter framtassarna. Den ena tassen placeras snett framför den andra, och ibland kan spåren vara placerade nästan i rad. Skrevningen är mycket liten. Steglängden är vanligtvis 50–70 cm, men ibland kan steget vara upp till en meter långt.
I minkens parsprång är spårparet mera jäm
Mård
Mård[2] (Martes martes) är ett skogslevande mellanstort rovdjur i familjen mårddjur som förekommer i större delen av Europa och delar av västra Asien. Mården skall inte blandas samman med mårdhunden, eftersom den senare inte är ett mårddjur, utan ett hunddjur.
Utseende
Mårdens päls är mörk, brun eller brungrå med en ljus gulvit haklapp och den har en yvig svans.[3] En fullvuxen mård mäter 35–58 centimeter, därtill kommer svanslängden på 16–28 centimeter.[4] Variationen mellan olika populationer är ganska stor. Vikten ligger på 1,5–2,2 kilogram för hanen och 0,9–1,5 kilogram för honan.[3]
Vinterpälsen är tjockare och mera silkeslen än sommarpälsen. Dessutom är fötternas sulor täckta med päls under vintern. Mården har doftkörtlar vid buken och analkörtlar. Långa klor hjälper arten när den klättrar i träd.[4]
Utbredning och systematik
Mården förekommer i större delen av Europa förutom på Island, i Spanien söder om Pyrenéerna, i Portugal och i större delen av Grekland. I Storbritannien förekommer den endast lokalt, främst i de norra delarna. Utbredningsområdet sträcker sig österut till västra
Mårdspår i snön: hur man känner igen mård
Djurspår är särskilt lätta att upptäcka i snön. Mårdspår har karaktäristiska egenskaper och är därför lätta att skilja från katter och liknande. Vi berättar för dig vad du ska se upp med när du bestämmer dig.
I ett nötskal
- cirka fem tum lång och fyra tum bred
- halvmånebal
- fem tåavtryck med kloavtryck framför varje tå
- offset och tydligt igenkännbar när du springer långsamt
- bredvid varandra och suddiga med hoppande rörelse
Olika spår
Beroende på hur snabbt eller långsamt en mård rör sig ser dess fotspår i den vita snön väldigt olika ut. Vill djuren vara snabba hoppar de – jämförbart med harar – och båda tassarna kommer upp bredvid varandra. Dessutom faller baktassarna oftast in i spåren av framtassarna som har dykt upp tidigare, så att inget tydligt avtryck känns igen - mårdspåret verkar suddigt. Tassavtrycken kan bara ses tydligt och förskjutna när de rör sig långsamt.
Lägga märke till: Snötypen påverkar också hur tydligt djurspår syns. Djup, fast snö är bäst för spårning. Om den vita glansen däremot är blöt eller pudrig förblir avtrycken otydliga.
känna igen mårdspår
Till skillnad från många andra vilda och tama arter
Välkommen på årets länsstämma!
Det finns många vilda djur i Sverige, ändå ser man dem sällan. Men när det ligger snö på marken är det lättare att se vilka djur som finns och rör sig i området. Genom att titta på spår, bajs och rester av mat och gnag kan du klura ut både vem som gått i snön och vad som hänt.
Spåraffisch – Hitta djurens spår i snön. Ladda ned Pdf här!
Även nära hus och i tätorter finns det spår som det är roligt att kika på. Hundar, fåglar och ekorrar hittar man lätt, men också rådjur, räv och fälthare rör sig gärna nära hus.
För att inte skrämma ett djur som kanske fortfarande finns i närheten, ska man följa spåret bakåt. Många djur känner lukter på långt håll och hör bra. Det är därför som vi så sällan stöter på dem.
Vilket djur lämnade spåri snön och vad hände?
Ibland räcker det med några få avtryck av fötter eller tassar för att se vem som varit framme. Ibland måste man följa spåren en bit och se hur djuret rört sig för att förstå vilket djur det är.
Stora tassar bredvid skoavtryck är säkert en hund, även om märken av stora hundtassar kan likna vargspår. Lodjur kan smyga nära bebyggelse. Om det inte då och då dök
.