Löväng
Löväng är ett trädbeväxt område som brukas till slåtter. Sådan plats kallas/kallades (åtminstone i delar av Sverige) "Bol"[1] (äldre stavning: "Bohl", bestämd form: "Bohlet"[2].
Begreppet löväng skapades av svenska och finländska botaniker omkring Termen förefaller inte ha använts som folklig beteckning. Avsikten var främst att beskriva en speciell botanisk miljö. De flesta var slåttermarker, och i allmänhet utnyttjades ytorna för lövtäkt. Ibland har termen löväng även använts för betesytor, men då främst sådana som tidigare varit slåtterängar. Efter hand kom termen främst att användas om sådana områden där slåtter och hamlade träd varit dominerande beståndsdelar. I tätbefolkade områden har vanligen träden i lövängarna även utnyttjats som virkesresurs. Det är också vanligt att slåttermarken i lövängarna utgörs av igenväxt åkermark.[källa&#;behövs] Avgränsningar mot små slåtterytor, omgivna av gärdesgårdar med hamlade träd är också svåra att göra.[förtydliga] Särskilt i Alperna är sådana övergångar vanliga.
Lövängens historia bakåt i tiden är svår att kartlägga. Under Pleistocen och megaherbivorernas (växtätande megafauna) tid i
Ängen, ängar på Gotland
Änget är ett stycke levande kulturhistoria, men också med sin stora artrikedom, en genbank. Från änget har bonden hämtat vinterfoder till sina kreatur under ett par tusen år. Redan under den yngre stenåldern användes bågformade skäror av flinta och under järnåldern kom bättre skärande verktyg som underlättade slåtter och lövtäkt. Man tror att ängsbruket sedan vuxit fram successivt under århundradena och intog sin nuvarande brukningsform för ungefär år sedan (folkvandringstiden).
Skötsel är en förutsättning för att ängens alla örter, gräs, fjärilar och andra insekter ska kunna fortleva. I skötseln ingår fagning, slåtter, höbärgning, hamling, efterarbete och röjning. Var rädd om änget innan slåttern! Lägg inte ut filtar på marken och använd stigarna. Änget är odlad mark varför allemansrätten inte kan åberopas.
I dag återstår endast små spillror av den naturliga ogödslade slåttermarken som satte sin prägel på odlingslandskapet. På tale
Gå på vandring genom historien från bronsålder till tal. Kliv in i autentiska hus och byggnader. Upplev gotländskt allmogeliv. Få en inblick i tidig industri med bl.a. kalkugnar, vädersågar och vattenkvarnar. Mer info ››
Välkommen in i butiken! Här kan du köpa produkter med anknytning till Gotland, såsom hantverk, litteratur, bruksföremål, smycken och leksaker. Vid säsong finns även platsproducerad honung och kol. Mer info ››
Njut av kaffe och gotländsk saffranspannkaka i historisk miljö! Vi serverar också lättare lunch, kakor och annat kaffebröd. Du kan ta en paus hos oss och sen återvända till museet, full av ny energi! Mer info ››
Stig in i den gotländska historien på Bungemuseet! Använd vårt museum som en annorlunda historiebok! Hos oss kan du få uppleva hur det var på , och talen på ön. Mer info ››
Barnladan & Lekplatsen
Besök Barnladan med lek- och lärmiljöerna Barnens handelsbod, Hemmet och Höhoppet. På lekplatsen kan stora och små prova på ”herre på stang” eller någon annan gutnisk lek. Mer info ››
Det gotländska änget är en plats för både nytta och nöje. Här växer blommor och hasselbuskar. Socknen hjälps åt att faga (räfsa
Räfsa
Räfsa är ett redskap som oftast används vid trädgårdsskötsel, främst vid hopsamling av löv, hö eller halm på marken. Äldre räfsor gjordes av trä med intappade träpinnar. Moderna räfsor består av långa fjädrande pinnar i metall eller plast fästa på ett långt skaft.
I Sverige förekom i äldre tid tre huvudtyper av räfsor. En typ med räfshuvudet stadgat med stödpinnar på vardera sidan av skaftet. Denna typ förekom omkring i Skåne, Blekinge, Öland, Gotland och södra Smålandskusten och finns bevarad i Nordiska museets föremålssamling.[1] En typ där skaftet kluvits och räfshuvudet tappats i de båda delarna förekom främst i götalandskapen. I övriga Sverige, till stora delar överlappande de övriga förekomsterna men helt saknade i Sydsverige var den enkla räfsan, med räfshuvudet tappat direkt i skaftet.[2]
Se även
Källor
Externa länkar
.